Pensionat Granparken är byggt år 1886 av Hanna Lind och hennes familj.  Då var redan Norrtälje sedan länge en kurort, berömt för sina gyttjebad. Under denna tid sägs det att det fanns ett hundratal pensionat i Norrtälje.

Hit kom gästerna med ångbåt och tåg. De stannade ofta hela sommaren med familjen. Förutom de välgörande gyttjebaden tog man  stärkande promenader i granskogen i anslutning till pensionatet ( därav namnet Granparken). De speciella tyska granar som finns här ansågs ge hälsobringande, syrerika dofter.

Pensionatet hade i början 10 rum, men serverade ca 100 måltider i de  4 matsalarna varje dag. Sommargästerna bodde i husen runt om i Granparken och Kvisthamraområdet. Ortsbefolkningen flyttade ut ut till små stugor på gårdarna för att kunna hyra ut sina villor och få en inkomst.

Under andra världskriget, beredskapstiden. användes pensionatet av militären. Från 30-talet fram till början av 60-talet drevs pensionatet av Fru Swärd. Under den perioden kallades pensionatet för Swärds Pensionat, även om det officiella namnet alltid varit Granparken. Sommargästerna stannade ofta längre perioder och deltog i badlivet, promenerade och lyssnade på musiken i paviljongen i Socitetsparken.

Efter Fru Swärd köptes pensionatet av en sjökapten. Pensionatet levde under en 20-årsperiod en tynande tillvaro, och tillhandahöll bara rum och frukost. Kraven på högre standard och hotellkedjors popularitet slog ut större delen av alla pensionat i Sverige.
I Norrtälje stängdes alla utom Pensionat Granparken.

I början på 80-talet var pensionatet på väg att göras om till privat bostad, men istället rustades hela pensionatet från grunden. Målet var att återskapa en gammal pensionatsepok, och därför rustades kök, matsalar och samtliga hotellrum med förebilder från Fru Swärds information om hur det en gång var.